Ja, då har man suttit och fällt en tår igen..har som säkerligen ganska många flera tittat på En unge i minuten. Man kommer ihåg att det gjorde så fruktansvärt ont, men samtidigt så saknar man ändå den där otroliga stunden då man får upp sitt barn på magen för första gången. Underbart
Ja, jag hoppas att vi kommer få va med om den stunden tillsammans en gång till... Jag hoppas vi kommer kunna ge Victor ett syskon om ett par år.
Hur dåligt man än mår under tiden som gravid, illamående, yrsel, humörsvängningarna, kräkor och allt vad det heter så hoppas jag på att få gå igenom den tiden igen...det är värt allt när man väl ligger där med en kladdig liten bebis på magen
Lite mindre symtom kan man alltid hoppas på än jag hade första veckorna med Victor eftersom nu har jag min lilla kille att orka va en bra mamma till, ta hand om och leka med under dagarna och då vill man gärna må bra
Näe, nu ska jag hänga tvätt och sen sova
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett litet avtryck innan du går