Inte riktigt...

Här hemma är vi inte riktigt sams, det är delade åsikter om det mesta och får den lilla mannen inte som han vill så kommer det som ligger närmast tillhands flygande genom luften.
Vad gör jag för fel? Jag försöker va rättvis och ägna tid till honom medan Moa sover eller ligger i sittern och kikar, men inget hjälper efter en stund är han lika vild och galen igen

Det har tagit hårt på lilleman att bli storebror... han har det minst lika kämpigt som jag på dagarna

Tittar på klockan minst hundra gånger om dagen för att se om den inte börjar närma sig fyra så Robert kommer från jobbet. Ofta är det som lugnet lägger sig bara Robert kliver innanför dörren, då har Victor familjen samlad igen och kan få lite mera uppmärksamhet

Det är tufft, men det är bara kämpa för det är ju övergående han måste bara få tid på sig att landa i vårat nya liv här hemma
Jag försöker iaf se det positivt även om det inte alltid är så positivt här hemma. Det är inte alls roligt att va osams med sin son flera gånger om dagen

Ge oss sommar, sol och värme så vi kan va ute mera om dagarna, ha dörren öppen så han kan gå in och ut som han vill. Då är även syster större och kan va med oss på ett annat sätt.
Tänk va härligt att sitta ute på en filt på gräsmattan och fika och bara njuta

Tänk va han har vuxit sen i september

Livet som tvåbarnsmamma är verkligen inte en dans på rosor alla dagar, men jag älskar mina barn över allt annat i världen och det blir lite upp och ner innan vi har kommit in i allt.

Vi har inte ens hunnit lära känna lilla Moa ordentligt ännu, det tar sin lilla tid det också

Jag måste bara försöka arbeta på att bygga upp mitt tålamod och inte bli irriterad på minsta lilla, men jag hoppas det blir bättre bara alla sjukdomar lämnar oss helt och hållet.

Det vart ett hattigt inlägg, menmen det är sån jag är.. lite upp och ner