Kväller

Ja, så va det kväll igen.. Robert tycker jag blir så dryg när jag har varit hemma ensam förlänge, så även ikväll så han ville inte sitta kvar hos mig i soffan och titta på Familjen Annorlunda så jag får sitta här själv. Blir liksom lite lätt rastlös när kvällen kommer och jag inte har gjort så mycket på dan.
Borde väl ha varit duktig och tränat, men det är inte så roligt så det "glömde" jag bort :) Imorrn måste jag få in en tur på mister Crosstrainer, det är ett måste har jag bestämt (hmm, blir det så imorrn tro?)

Robert lagade mat som han och Victor åt, jag åt rester från igår för Couscous det är inte min grej...hehe, Victor åt bara morötterna, varken kött eller couscous dög åt honom. Det som hamnade på bordet tog han bara handen och så veva han så det bara sprutar runt han. Näe, det tyckte han inte om
Vällingen innan han skulle sova smakade mycket bättre och han somnade gott i sin säng..hoppas han sover bättre inatt och inte piper om nappen flera gånger


Ibland känns det som man skriver som man levde i ett liv med bara lycka och glatt humör..men det är väl kanske bara för det är sånt man vill minnas och komma ihåg, men vi är som alla andra såklart. Vi har motgångar vi med, ibland mer och ibland mindre. Vi lever i ett liv av ovisshet som startade för snart 3 år sen, 14 februari är inte längre en dag vi firar utan det är dagen (2008) då vårat liv förändrades totalt. Men vi försöker se framåt och det positiva i livet och leva livet för ingen vet när livet är slut...
Jag kan inte skriva nog om vilken lycka det är att vi har fått Victor, han är vårt ljus i livet som får oss att se ljusare på livet. Han är vår stora lycka och jag kan inte förklara med ord hur mycket jag älskar honom

Sen är det inte alltid roligt när familjen bor ända nere i Småland, jag har ingen att vända mig till. Vi har bara Roberts föräldrar att be om hjälp när det är nått och det känns inte alltid som man vill be dom om allt, jag vill kunna va rättvis och be mina föräldrar om hjälp också. Det är inte lätt
Sen blir jag så ledsen och besviken när dom inte kommer och hälsar på så ofta, snart ett år sen nån av mina föräldrar va här upp och hälsade på. Dom vill inte komma för att allt är lite mera komplicerat när vi renoverar, men syrran klarade ju av att bo hos oss ett par dagar med lilla Ronja. Så då klarar väl vuxna människor att leva nån helg i vårt enkla lilla boende
Jag ska ha skuldkänslor för att vi inte kan åka ner så ofta och hälsa på så dom får träffa oss oftare och se hur Victor utvecklas, men det är lika långt för oss att åka som det är för dom. Vi har dessutom en liten som inte tycker det är så roligt att sitta och åka bil så långt och vi känner att vi inte ha råd att åka så ofta nu när vi håller på med huset, det kostar en hel del.

Livet är inte alltid så lätt och inte lättare när man alltid får skuldkänslor...det va lite tankar och funderingar