21 april 2012

Ett steg fram, två tillbaka

Skulle vilja skriva så tangenterna glöder, många tankar och funderingar som vill ut... Allt gick så bra, livet gick framåt även om varje dag under 4 års tid har varit en lång kamp av rädsla för vad som händer härnäst, en ständig oro. 
Nu har livet klivit åt fel håll igen och dagen igår va den värsta jag har gått igenom på länge. Victor fick åka till farmor och farfar för att komma ifrån allt, slippa se en ledsen mamma och en pappa som inte va okej.
Jag förstår inte, två år fick det va bra och så händer det igen och 3 gånger på samma dag.


Det är många tankar som snurrar i huvudet just nu, jag vet varken ut eller in, men jag måste kämpa för att försöka va en bra mamma och sambo och finnas där för mina tre hjärtan


Torsdagen va ju så bra, vi va och handlade utemöbler när Robert slutade jobbet och när han va upp och nattade Victor passade jag på att skruva ihop bordet och ställa upp stolarna. Och sen ett par timmar senare vänder allt på en handvänding


Men jag ska visa er hur fint det blev med våra nya möbler och helheten av terassen/altanen....även att det inte är riktigt klart för det fattas lite blommor



Så här fin terass, altan eller vad man säger har vi numera på framsidan

Nu kommer det kännas lite mysigare att sitta på framsidan med familj och vänner i sommar och fika 

Nu ska jag gå upp till Moa som fortfarande sover 
Jag är glad att vi har våra barn, dom sprider glädje omkring sig och gör att man orkar leva



4 kommentarer:

  1. Vad fint det blev! Vad duktiga ni har varit.
    Skickar en stor & varm KRAM till dej. <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag kan inte ta åt mig äran av bygget, jag står bara för piffet uppe på och runt omkring. Det är Roberts påskprojekt, han kan inte va ledig utan att göra nånting. Kram

      Radera
  2. Tråkigt att höra att ni varit ledsna, hoppas det blir bättre.

    Vad fint ni fått det, är så sugen på att ordna på vår balkong så man kan sitta ute sen och njuta av sommarvärmen :) kramar

    SvaraRadera
  3. Näemen åh så jobbigt förstår att det måste vara super tufft och att dessutom inte veta, ovissheten är jobbig som attan den med. Hoppas han blir bättre.

    Ja verkligen en toppen fin uteplats är lite avis faktiskt.

    Många kramar!

    SvaraRadera

Lämna gärna ett litet avtryck innan du går