Dagis

Ja, här är det inte och ligga och dra sig under ett varmt täcker på mornarna inte. Näe, när lilleman vaknar då går han upp och det första han gör är att dra ner mitt täcke på golvet och idag tog han Roberts också för han vet att jag brukar ta det istället. Han är inte dum den lilla figuren, för gör man så så kliver mamma upp eftersom det blir kallt

Nu är han iaf på dagis efter att ha fått i sig lite yoggi och använt mackan som landningsbana åt helikoptern. Jag blir inte klok på hans matvanor han har nuförtiden, men men det ger väl sig.
Jo, Blå Bands Tomat- och basilikasoppa och sen kokta makaroner i det slinker ner i en väldig fart, men det kan man inte äta varje dag. Ja, han äter väl när han är hungrig.
Man blir så glad när man hör hur duktiga folk är (eller inte) på att ha sina barn hemma minst 48 timmar efter att dom har blivit symtomfria vid magsjuka. Det är inte konstigt att det bara går runt, runt på dagis. Om man nu är hemma själv så kan väl barnet också va hemma helst ett par timmar mer än vad som är skrivet.
Tror inte det är nån förälder som vill att ens barn ska åka på magsjuka

Menmen, jag ska iaf försöka ta tag i dagen nu och göra lite nytta nu när jag har fått hem mina dammsugarpåsar och kan dammsuga igen.
Har iaf tvättat Roberts gummistövlar som har stått ute på verandan hela sommaren och inte va alltför fräscha inuti så nu står dom på tork i skotorken för jag hällde vatten i dom och skurade ur dom med rengöringsmedel

Har funderat ett par dagar på om man kanske skulle prova att promenera lite på Crosstrainern varje dag, det kanske skulle hjälpa till så jag slipper ha så ont. Kroppen va inte direkt tränad när jag blev gravid och den är ju inte mera tränad nu efter 8 månader som gravid och lägger man då på 25 kg extra på kroppen så är det väl ganska så självklart att kroppen tar stryk och man får ont. Så då är täntke jag att det kanske går lättare att trampa på den än att gå promenader rakt upp och ner.
Sen kanske det är lättare att hitta motivationen efter graviditeten att börja träna lite lätt igen för jag vill inte ha en elefantröv och megalår. Alla är så uppmuntrande och säger att "Ja, efter första är det lätt att tappa allt och lite till, men med andra så sitter det där det sitter"
Det är precis vad man önskar höra när man nästan grinar varje gång man ska klä på sig för man upptäcker att antingen är magen förstor eller så är höfterna för breda fast man kunde ha kläderna för ett par dagar sen.
Den här graviditeten har varit en pärs på många vis, samtidigt som den har varit bra också för jag har såklart bra stunder också och det är så mysigt att känna hur det lilla livet där inne kickar omkring och nyfikenheten på vem som gömmer sig där inne bara växer och växer.

Näe, lär slut svamla nu om det är nån som nådde ända hit...