Förlossningsberättelse

Nu har jag äntligen skrivit om när vår älskade lilla Moa kom till världen, för nu har jag fått min förlossningsjournal 


När Moa kom till världen...

Den 27:e januari va vi in på kontroll på förlossningen då min barnmorska på MVC hörde extraslag eller slaguppehåll på vart tredje slag på bebisens hjärta när jag va där på kontroll samma dag och tyckte vi skulle göra en kontroll. Fick ligga med CTG ett bra tag för att kolla hur slagen va och efter det gjordes det ett ultraljud. Dom tyckte inte det va någon fara utan vi kunde lugnt åka hem igen

Den 29:e januari hade jag så äntligen tid för igångsättning eftersom den lilla där inne inte verkade tycka det va dags att komma till världen. Då va jag i vecka 42+0. 

Så klockan 9.00 klev vi in på förlossningen och blev inskrivna.

9.25 startar dom igångsättningen med en tablett och så får jag ligga med CTG för att kolla bebisen

10.44 blir vi flyttade från förlossningen upp till avd 85. Det är med blandade känslor man ligger där, jag ligger där för att vänta på att vårt nya lilla liv ska komma till världen och andra ligger där för dom är sjuka i cancer. Det är inte roligt alls och vi tillbringade mesta tiden inne på rummet som vi som tur var hade för oss själva.

Under dagen görs det några CTGn för att kolla och jag blir undersökt ett par gånger och när klockan va 16.57 va jag öppen ca 1-2 cm

Sista gången jag pratade med personalen den dagen va 22.30 och då hade det fortfarande inte kommit igång så mycket utan jag kände att jag ville sova utan sovdos utan om det skulle bli jobbigt höra av mig istället

Sen vaknar jag under natten, runt 1-2 nångång för då kommer det upp 

ytterligare en gravid kvinna till rummet jämte och det stökas runt utanför en bra stund innan det blir lugnt igen. Då kände jag att sammandragningarna började kännas lite mera, men fortfarande inte så långa och inte onda så jag slumrade lite fram till klockan va 6.08 då ringde jag på personal och CTG kopplas. 

Ett par timmar senare kommer doktorn oc h jag blir undersökt igen, det bestäms då att vi ska bli nedflyttade till förlossningen, klockan va då 10.15 och runt 11.45 får vi åka ner till förlossningen för då finns det plats. Det va full rulle på förlossningen, många små liv som ville komma till världen samtidigt.

12.15 tar barmorskan håll på hinnorna och vattnet går

13.55 kommer ny personal in, har då sammandragningar med ca 4 minuters mellanrum men dom är fortfarande inte så starka utan jag känner att jag klarar av dom

14.00 får jag värkstimulerande dropp. Samtidigt där kommer Robert tillbaka från att ha varit och ätit lite mat i lasaretts restaurangen.


14.27 fick jag lustgas för då va värkarna täta och riktigt onda

15.00 ber jag personal komma in för då startar krystvärkarna, jag är då öppen ca 6 cm så dom säger att jag får vänta lite till.

Men dom hinner lagom gå utanför dörren så får dom komma in igen för då klarade jag inte att inte krysta och 15.10 föds vår underbara lilla flicka. Hon hade 10-10-10 i apgar, bästa man kan få

Det va en flicka på 55 cm lång och 4998g tung och det absolut finaste jag har sett. Lika lugn som storebrorsan va när han föddes.

Det tog tid innan det kom igång, men när det väl kom igång då gick det fort. Det va skönt att slippa ha hemska värkar så länge som jag hade när jag blev igångsatt när Victor föddes, då hade jag det från ca 14 på tisdagen till han föddes 17.35 på onsdagen och då va jag helt borta under större delen av onsdagen för jag hade så ont. Den här förlossningen gick på en dryg timma från att dom onda värkarna kom till att hon va ute.

Jag är nöjd med min förlossning, skönt att inte behöva ta EDA och skönt att inte behöva använda lustgas under någon längre tid, men jag känner mig fortfarande snuvad på en förlossning som startar av sig själv och få va med om det från första lilla värk till bebisen är ute. Men jag är så nöjd med båda och efter denna förlossning har jag mått bra hela tiden, jag har inte haft ont efter och kände knappt av att jag hade fött barn dagarna efter. Men nu är vi så nöjda med dom två underverken vi har så det blir inga flera barn och jag kommer inte få veta hur det känns när en förlossning startar av sig själv. Men vad gör det när vi har fått två friska barn? 

När klockan är 18.44 blir vi flyttade upp till BB efter att ha väntat på att det skulle finnas någon plats för oss. Vi hamnar till att börja med i samma rum som ett annat par som vi känner som fick sin dotter dagen innan oss, men dom blir flyttade till ett annat rum som blir tomt.  Robert fick inte stanna kvar över natten då dom inte visste om sängen jämte skulle förbli tom eller om någon mer mamma skulle komma senare, men eftersom jag då hade rummet själv fick Robert i alla fall stanna lite längre än den egentliga besökstiden.

Till ca 23 har jag rummet för mig själv, sen kom en ny familj till sängen jämte och resten av natten bjöd inte på mycke sömn och dagen efter redan på morgonen bad jag om att få åka hem under dagen, tyvärr va det fullt upp så ingen doktor hade tid att komma upp och undersöka henne så det vart lång väntan och jag trodde inte vi skulle få komma hem, men så vid 20 på kvällen kom en doktor och undersökte henne och vid 21 vart vi utskrivna. Det blev sen utskrivning, men oj så skönt det va att få komma hem till sitt eget och så skönt att få sova i sin egen säng så det va värt att få vänta länge. Roberts pappa kom och va hos Victor medan Robert va och hämtade mig och lilla Moa

Victor och Robert va och hälsade på oss på dagen uppe på BB, det va en mycket försiktig bror som knappt vågade röra vid sin syster, men när han hade fått suttit jämte henne på sängen en stund så vågade han att klappa på hennes hand och sen fick hon även ligga i hans famn efter en stund till. Han förstod nog inte att det va hans syster, men han såg riktigt stolt ut där han satt med henne i knäet

Nu är vår dotter 2,5 månad och det har gått upp och ner, hormoner har dansat hej vilt i min kropp och sjukdomar hos oss alla har kommit och gått mer än vanligt, men det har gått och nu känns det så bra. Graviditeten va under andra halvan väldigt jobbig i perioder, tårarna va aldrig långt borta och jag fick väldigt ont av foglossning, ökade fort i vikt och kände hur stor och otymplig kroppen va, till slut passade knappt ett klädesplagg och jag tyckte inte alls det va roligt. Vikten slutade på ca 35 kg plus, det va tuffast att se när vågen gick över 100 strecket, men nu är det 25 kg minus sen dess och jag ingen som helst press på att förlora dom sista 10 kilona innan jag är nöjd med min vikt. Jag njuter av dom stunderna då jag har en harmonisk liten kille här hemma, han har också sina perioder då allt är riktigt bra för att ett par dagar senare va en neråt svacka och allt är lite extra jobbigt, men det är klart han måste få ha sina perioder också för det är en rejäl omställning för honom att gå från att ha haft mamma och pappa helt för sig själv till att dela oss med en lite bebis som inte klarar någonting utan våran hjälp.

Men även om det stundvis har varit och fortfarande är tufft ibland så ångrar jag ingenting, det känns så rätt för oss att vi fick vårt andra barn nu och ingen av oss hade velat vänta längre. Vi är så lyckliga som har fått två friska barn och att vi har fått just dessa två små underbara barn. Under dessa år som jag har varit mamma har jag verkligen förstått vilken otrolig gåva det är att kunna få barn för det är inte så självklart för alla och jag blir sorgsen när jag hör om par som inte kan få barn som gärna vill ha det, jag lider med dom även om jag inte känner personerna