Framåt

Victor har sen några veckor suttit framåt i bilen. Det är nått jag hade hoppats på att det inte hade behövt ske fören han blir runt fyra år, men är man åksjuk så är man. 

Vi har märkt på honom sista tiden att han har mått konstigt när vi har åkt bil ibland, mest på slinriga vägar och det finns det ju rätt gott om där vi bor, vi kommer ingenstans om vi inte kan köra på krokiga och slingriga vägar.

Nu har vi även kommit på varför han har blivit så arg när vi skulle åka bil tidigare, det har knappt gå att få in honom i bilen utan bråk och vilda protester. Nu hoppar han självmant in i bilen och det är sällan ens en liten protest. Han har ju varit rädd för att må dåligt innan.

Det som fick oss att vända honom va sist vi åkte till Småland och han vart riktigt åksjuk. Stackarn, han är så rädd för att kräkas och vart riktigt ynklig där han satt i sin bilstol med kräka över sig. Men efter en dusch och rena kläder när vi kom till mormor va han sitt vanliga pigga jag igen

Så jag förstår er med åksjuka barn nu, det är inte roligt för varken barnet eller föräldrarna.

Så nu får Victor åka framåt fast han inte har åldern inne för att göra det, men jag vill inte att han ska må dåligt när vi åker bil. Vi har även pratat om att vi ska köpa en riktig framåtvänd stol åt honom med lite mera nackskydd på så han sitter bättre.

Vi har aldrig varit riktigt nöjda med den han har nu, Britax Two Way. Hi way stolen va vi jätte nöjda med, men inte med denna varken bakåtvänd eller framåtvänd.