Victor är lämnad på dagis, alla barnen va ute när vi kom så det va inga problem att lämna honom och så kom en av hans kompisar farande och ropade på honom så han hade inte tid att säga hejdå idag.
Det är två pojkar som är favoriterna på dagis som han leker mest med, tror dom tre pojkarna är rätt så lika och passar bra ihop
Jag sitter och väntar på att Moa ska somna så jag kan gå upp och arbeta lite, ska dammsuga ur alla facken mellan reglarna så kanske vi kan börja isolera redan ikväll. Imorrn efter Robert slutar jobbet ska vi åka och köpa golvspån.
Det är mycket att göra innan man kan börja bygga upp allt igen.
Det är säkert svårt att bara läsa om allt vi gör och förstå vilket arbete Robert lägger ner där uppe. Det är bygga rum från noll och till sista listen är satt, nu är det rivet ut till timmerstommen och upp till nocken i taket. Det är ett arbete som måste göras på sommaren eftersom det inte finns en gnutta isolering och det blåser in lite när det är så öppet, så när det va kallt ute för ett par veckor sen, då va det riktigt kallt inne också.
Jag är med så fort jag får chansen och kan va med, vilket blir när barnen sover eller när Victor är på dagis och Moa sover några timmar på förmiddan. Så han får göra en riktigt stor del själv
Så här umgicks vi igårkväll när båda barnen låg i sina sängar och sov.. Eller ja, Moa sov inte hon låg i sin säng och bubblade och tjoade ett bra tag innan hon slog igen sina små blå.
Det är dammigt och mycket att göra, Robert han reglade för golvet och jag städade undan massor med skräp och säckar och så körde jag dammsugaren, allt spån ska upp innan isoleringen kan läggas.
Ja, jag längtar också efter en tid när vi kanske också bara kan sätta oss ner i soffan och bara vara på kvällarna. Men just nu är inte det ens nära, först ska övervåningen bli helt klar och sen ska alla små grejjer här nere göras klart.
Det är inte alltid så lätt att va husägare till ett litet hus som är mycket att göra på, men jag skulle inte vilja flytta härifrån för trivs alldeles för bra med läget och med grannarna. Även om det gärna fick ligga närmare familjen nere i Småland
Ja, ja, nåndag om X antal år kanske vi är klara med alla våra projekt...
Jag är stolt över min sambo och så lycklig som har både honom och två underbara barn, det är det man får tänka på när livet känns lite tungt ibland
Ni gör verkligen ett jätte jobb, men det blir så fint och ni har så mysigt i eran lilla stugan.Förstår verkligen att du inte vill flytta, jag skulle också vilja bo som ni slippa alla nyfikna grannar och kunna släppa ut mina katter. Kram
SvaraRaderaVad duktiga ni är, det kommer säkert bli kalasbra efter. :)
SvaraRaderaKram