Jag försöker att sätta mig ner framför honom och få honom att se mig i ögonen medan jag pratar med honom, men han tittar på allt annat utom mig och så bara flinar han och vägrar lyssna.
Vad ska jag göra?
Det är det värsta jag vet att behöva va osams med honom för att han inte vill lyssna på mig. Visserligen har han lugnat ner sig lite nu efter lunch, men ja man vet aldrig när det vänder igen.
Jag frågade honom vad det är som är fel och vad han vill att vi ska göra.. Han skruvade lite på sig, men han ville iaf att vi skulle bygga Dinosaurietåg (bygga med järnvägen) så det ska vi göra.
Det är svårt att hinna med allt när man har två som söker ens uppmärksamhet samtidigt, men jag gör mitt bästa för att kunna leka med Victor med sånt som han tycker är roligt.
Imorrn är det iaf dagis och efter det brukar han oftast bara vilja ta det lugnt och leka lite med bilar eller nått annat.
Både han och jag är sånna som behöver få va för oss själva lite ibland, vi behöver få tid att bara vara. Nu börjar det bli lättare att se när han vill va själv, han kan gå in i "lekrummet" och sätta sig en stund och bara plocka med sina grejjer och då vill han va där inne själv.
Snart kan han va på sitt rum och grejja bäst han vill
Helt inne i sin lek
Men även om vissa dagar är sjukt jobbiga och man känner sig som den absolut sämsta föräldern som finns så är jag så glad över att vi har två fullt friska barn och att vi får va med och se dom utvecklas. Trots och testa gränser hör till utvecklingen.
Jag älskar mina barn mer än nått annat här i livet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett litet avtryck innan du går