Victor

Vår älskade lilla Victor det är en liten kille med rejält mycket energi. Han är igång hela dagarna och är överallt och ingenstans samtidigt, han hittar på nya saker att göra hela tiden och har nog aldrig tråkigt. Ena stunden kan han va ute och fara runt och nästa kan han rada upp bilar och traktorer på soffbordet och sitta länge, länge och grejja med, för att helt plötsligt va igång med nått annat igen

Det börjar märkas rejält på honom att det saknas dagis nu efter hela 7 veckor hemma. Det börjar bli svårt att veta vad man ska hitta på med honom om dagarna och det känns inte riktigt som det räcker till det man gör, han behöver få träffa alla sina dagiskompisar igen och få en annan typ av stimulans än vad han får hemma när det bara är vi och man oftast måste ha med Moa när man gör nått. 
Han behöver komma ifrån mamma, pappa och syster lite och få göra nått annat.
Och snart är det dags, två dagar till hemma sen är det dagisdags igen och det tror jag han kommer tycka är jätte roligt. Men det kommer nog va en riktigt trött kille jag hämtar på eftermiddagarna, så kommer nog bara va åka hem och försöka få honom att vila.

Sista dagarna har han varit med vild än tam, inte den roligaste att ha med sig till affärer men skam den som ger sig, vi har avverkat både Ikea besök och måleriaffär med honom utan att riva stället. Visst tittar folk på oss ibland när han helt plötsligt vägrar röra sig ur fläcken och man står där och tjatar medan han piper, men men han är trots allt bara dryga 2,5 år och vill undersöka hur allt fungerar och vad som händer om man gör si eller så.

Vi älskar honom i vilket fall precis som han är, skulle inte vilja byta bort våran busiga, tokiga, stolliga, supersöta och urgosiga pojke mot nått annat i världen. Oftast är han väldigt snäll när han är med oss nånstans, men ibland slår det över och pojken utan öron hittar fram.

Älskade fina lilla Victor vår, den underbaraste och finaste vi nånsin kunnat önska oss