För Victors skull är jag glad att vi åkte dit, men för mig kunde det kvitta. Känner bara att jag blir arg, ledsen och irriterad när vi åker därifrån. Förstår inte hur en människa på från ena gången till den andra kan förändras så. Jag vet inte vad det är jag har sagt eller gjort för att bli så ignorerad.
Jag berättade i förtroende innan jul om min sambos sjukdom som gör att vi inte har det lika lätt alla gånger vad det gäller jobb och dagislämningar och hämtningar och jag vet inte om det är därför jag har fått ryggen. Jag sa det inte för att jag vill ha sympati utan för att jag trodde jag kunde berätta och ändå va samma person som innan. Det känns som att det därför allt förändrades.
Jaja, skit samma men det är tråkigt iaf
När vi kom hem lagade jag lunch till oss, pannkakor fick det bli och sen somna Victor trött efter lek och sen mat.
Ingrid ringde och frågade om hon och Leon fick komma på besök. Självklart :) Så dom kom ut till oss och va här några timmar. Victor blev så glad när jag hämtade ner honom och han fick se att han hade en kompis som väntade på honom.
Så Victor har verkligen fått lekt av sig idag och jag har fått träffa en kompis och pratat av mig jag med :)
Nu sussar Victor och jag sitter och väntar på att Robert ska komma hem. Dom jobbar över lite idag
Victor och Lilkissen i vårsolen igår
Är så skönt att våren kommer så man kan börja röja bort allt bråte som snöade igen innan vi hann åka med det till tippen, är kvar skräp från när vi rev ur nere
Var så roligt att äntligen få komma ut till er! Jag är så dålig på det men jag lovar att det ska bli mer nu!!!! Stor kram min vän :)
SvaraRadera